Portugals historia härstammar sedan cirka 500 000 år tillbaka. Mellan år 27 f Kr och början 400-talet e Kr var Portugal en romersk provins; Lusitanien.

Järnåldern inleddes omkring 700 f. Kr., en period som kännetecknas med boplatser och arkeologiska fynd på geografiskt höga lägen där befolkningen utvann och bearbetade järn. Under denna tid hade Kelterna (indoeuropeiskt) inflytande över landet. De talade sitt egna språk och var bland annat duktiga krigare, jordbrukare, smeder och konstnärer. Redan i slutet av 800-talet återerövrades dock den nordligaste delen av regionen och området styrdes av kristna härskare. Denna region kallades då Terra Portucalense, senare Portucale.

Under de omajjadiska kalifernas tid blomstrande landet och de romerska städerna Lissabon, Lamego och Oporto fick behålla sina självstyrelsen. Under 900-talet började omajjadernas makt försämras; de visigotiska kungarna styrde ännu över det bergiga Asturien i norr. År 997 lyckades de erövra Porto med hela provinsen Entre Douro e Minho.

Guimarães var till en början Portugals första huvudstad, men allteftersom områden söderut erövrades förflyttades huvudstaden till Lissabon (år 1255). Med detta som bakgrund har Guimarães, med sin historiska prägel, blivit utnämnt till kulturhuvudstad och världsarv.