LUSITANIEN

Portugals historia härstammar sedan lång tid tillbaka. Mellan år 27 f Kr och början 400-talet e Kr var Portugal en romersk provins; Lusitanien.

Järnåldern (omkring 700 f. Kr.) kännetecknas med boplatser och arkeologiska fynd på geografiskt höga lägen där befolkningen utvann och bearbetade järn. Under denna tid hade Kelterna (indoeuropeiskt) inflytande över landet. De talade sitt egna språk och var bland annat verksamma som jordbrukare, smeder och konstnärer. Under 700-talet erövrades halvön av araber, men de förlorade snart kontrollen över halvöns norra delar. I dessa delar uppkom kristna småriken och i slutet av 800-talet återerövrades den nordligaste delen av regionen och området erövrades av kristna härskare. Denna region kallades då Terra Portucalense, senare Portucale.

Omajjadiska kaliferna tog över makten och fick inflytande över det som idag är Portugal. Landet blomstrande, och de tre romerska städerna Lissabon, Lamego och Oporto fick behålla sina självstyren. Under 900-talet försämrades dock omajjadernas makt och allteftersom förlorade de sin auktoritet. De visigotiska kungarna styrde över det bergiga Asturien i norr och år 997 lyckades de erövra Porto med hela provinsen Entre Douro e Minho.

Guimarães (beläget i norra Portugal) var till en början Portugals första huvudstad, men allteftersom områden söderut erövrades förflyttades huvudstaden till Lissabon (år 1255). Med detta som bakgrund har Guimarães, med sin historiska prägel, blivit utnämnt till kulturhuvudstad och världsarv.

KUNGARIKET PORTUGAL

Mellan 1400-1500-talen hade Portugal stort ekonomiskt, politiskt och kulturellt inflytande med kolonier i Sydamerika, Afrika och Asien. Flera kända upptäcktsresande såsom Bartolomeu Dias, Vasco da Gama, Pedro Álvares Cabral och Magellan inbringade utveckling och status till landet. Under denna tid upplevde Portugal sin storhetstid. Handeln med exotiska varor fick ekonomin att blomstra och Lissabon blev Europas nya handelscentrum. Vasco da Gama seglade från Portugal, runt Godahoppsudden i Sydafrika och till Indien på 1500-talet. Han hade öppnat en ny handelsväg med de asiatiska länderna och återvände med varor såsom siden, kryddor och ädelstenar.

De främsta portugisiska kolonierna var Angola, Brasilien, Cape Verde, Guinea-Bissau och Moçambique. Brasilien var den största geografiska besittningen, frambringat på 1500-talet, och självständigt år 1822. Kvarstående områden låg dock kvar under den portugisiska republikens kontroll långt in på 1900-talet. Efter inrikespolitiska konflikter och kolonialkrig på 1900-talet fick de sista kolonierna självstyre på 1970-talet (förutom Macau som återlämnades till Kina år 1999).

Kungariket Portugal bestod av monarkin på den Iberiska halvön. Kungariket existerade åren 1139–1910 och ersattes av första portugisiska republiken efter kungamordet i Lissabon 1908 (kung Carlos I av Portugal) och slutligen Oktoberrevolutionen 1910 då Portugal utropades till republik.

Alfonso I av Portugal, mer känd som Afonso Henriques, var Portugals förste kung. Historiska fynd tyder på att han föddes år 1109 i Guimarães och avled år 1185 i Coimbra. Han var son till greve Henrik av Burgund och grevinna Teresa av Leon. År 1112 efterträdde han sin far som greve av Portugal, och år 1128 övertog han makten. Afonso Henriques är omtalad då han, tillsammans med sina trupper besegrade morerna i slaget vid Ourique år 1139. Efter striden lät han sig utropas till kung. Därefter proklamerade han Portugals oberoende av Kastilien 1143, samt erövrade Lissabon från araberna 1147.

JORDBÄVNINGEN 1755

Den 1 november 1755 drabbades Portugal av en kraftig jordbävning och efterföljande tsunami. Lissabon var vid denna tidpunkt Europas fjärde största stad, bara London, Paris och Neapel var större, med ett stort kulturarv sedan århundraden tillbaka. Jordbävningen i Lissabon var en naturkatastrof som tog tusentals liv och omintetgjorde huvudstaden. Kyrkor, historiska byggnader och skapelser bestod av exklusiva material. Böcker, konst och fynd från sjöfarare såsom Vasco da Gama och Bartolomeu Diaz försvann eller gick i spillror. Stora delar av det historiska arvet omintetgjordes under ett par dagar. Jordbävningen uppmättes till 8,9 på Rischterskalan, så mycket kraftigare kan det knappt bli. Åtta (8) meter höga vågar slog in över Praça do Comércio (handelstorget) och svepte med sig Lissabon ”världens prinsessa”.

I drygt en vecka efter skalvet var Lissabon utplånat med bränder. Personer, byggnader och föremål som kanske trots allt hade klarat skalvet och vågorna förorsakades i bränderna. Detta trots att skalven var så kraftiga att de nådde både England och Brasilien.

NEJLIKEREVOLUTIONEN 1974

Diktatorn António de Oliveira Salazar och hans efterföljare Marcello Caetano hade makten i Portugal från slutet av 1920-talet till 1974. De politiska ledarna vidhöll makten tillsammans med jordbrukare, stadsförvaltning och katolska kyrkan.

Konservativa och auktoritära ideologier karaktäriserade styret med syfte att bland annat bevara det portugigiska stormaktsväldet runtom i världen. Regimen motsatte sig kommunism, socialism, liberalism och antikolonialism.

På morgonen den 25 april 1974 spelade publik radio den förbjudna sången ”Grandola vila morena” (symbol för syskonkänslan i Grândola, Alentejoregionen. Sången var förbjuden då Estado Novo-regimen menade att den kunde förknippas med kommunism). Sången blev startskottet för en militärkupp som delvis hade folkligt stöd från både liberaler och socialister. Revolutionärerna, en grupp officerare bildade MFA (Movimento das Forcas Armadas) kommenderade soldaterna att inte skjuta.

Namnet Revolução dos Cravos, Nejlikerevolutionen, uppkom genom att invånarna gav sig ut på gatorna, placerade de nejlikor i militärernas gevärspipor. Något som snabbt spreds i media världen över.