Lusitanohästen är en av världens äldsta hästraser. Portugiserna har avlat fram den fantastiskt vackra och skickliga hästrasen sedan länge. Enligt den portugisiske historikern Ruy d’Andrade använde ursprungsbefolkningen på iberiska halvön hästar i krig redan 4.000 f.Kr. Lusitanohästens karaktärsdrag är explosiv elasticitet där snabba starter, stopp och vändningar är dominanta drag. 

Arkeologiska fynd har visat att hästraserna Lusitano och Andalusier är släkt med den primitiva sorraiaponnyn som fanns på den Iberiska halvön (Portugal och Spanien) redan 25.000 år f.Kr. Grottmålningar daterade till så långt tillbaka i tiden som 30.000 år f.Kr. visar att hästkulturen var väldigt etablerad, bland annat genom stridskonst men också hur befolkningen återanvände till exempel hästhår till reptillverkning. 

När det romerska riket skulle skapa tillväxt fanns ett incitament att utveckla ridkonsten och kavalleriet. Med inspiration från de iberiska ekipagens skicklighet utvecklades även de romerska stuterierna, som vid den här tidpunkten var erövrade på iberiskt territorium. Hästarna från dessa stuterier användes med andra ord av det romerska kavalleriet när riket skulle expandera. 

Under de nästan åttahundra åren som Spanien och Portugal var i krig med morerna, blev hästar och ridkonsten anpassad till krigsövningarna. Det var denna unika krigshäst som Conquistadorerna introducerade och spred kunskapen vidare till Syd- och Nordamerika, tillsammans med hästkulturen bland gauchos, charros och cowboys.

På 1600-talet blev den iberiska krigshästen viktig utöver krigssituationer. Runt om i Europa bildades ridakademierna i Italien, Frankrike, Österrike, England och Tyskland. När man inte krigade till häst, var tjurfäktning och uppvisningar i skolorna ett gediget nöje för den hängivna portugisiska aristokratin.

Lusitanohästen är unik till sin exteriör då den är extremt reaktionssnabb och känslig för ryttarens hjälper. Dess naturliga förmåga att bära sig med bakdelen syns ofta i dressyren. Egenskaper som krävs för att snabbt manövrera och vända sig i kritiska och fysiskt utmanande situationer. Exteriört så karaktäriseras Lusitanon av sin breda hals, något kortare rygg och konvexa nosrygg. 

Historiskt har Lusitanon uppvisat en naturlig fallenheten för dressyrarbete. I nutid har hästrasen också visat framgång i hoppning. Den framgångsrika hoppryttaren John Whitaker genomförde internationella resultat på lusitanohingsten Novilheiro 1993 där de vann de engelska mästerskapen i hoppning och var rankade tolva i världen.